| Publicerad 1978 | Lämna synpunkter |
SLÄNGA släŋ3a2, sbst.1, f.; best. -an; pl. -or.
(i vissa trakter, vard.) slängig flicka, flicksnärta; äv.: vårdslös l. nonchalant flicka. Schultze Ordb. 4465 (c. 1755; från Smål.). Det var en rask tös, villig med allt och ingen slänga. Knorring Ståndsp. 1: 116 (1838). Gamla gubbar, som bli kära på ålderdomen och då alltid sökte opp någon ung oerfaren slänga. Wetterberg Selln. 56 (1853). — jfr FLICK-SLÄNGA.
Spalt S 7220 band 28, 1978