Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SLÄTING slä3tiŋ2, äv. (i bet. 1) SLÄTTING slät3iŋ2, om djur m. l. r., om sak r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(slät- 1832 osv. slätt- 1800 osv.)
Etymologi
[sv. dial. släting, slätting; avledn. av SLÄT, adj.; i bet. 1 syftar benämningen på fiskens släta fjäll]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sandkrypare (se d. o. 1). Retzius FaunSuec. 355 (1800; från Skåne). Stuxberg Fisk. 488 (1895; från Skåne).
2) slätskivling; ss. senare led i ssgr; se SLÅTTER-, TUV-, VÅT-SLÄTING m. fl.

 

Spalt S 7362 band 28, 1979

Webbansvarig