Publicerad 1979 | Lämna synpunkter |
SLÖDDRIG l. SLÖDERIG, adj.
(†)
1) som uppträder utan ordning o. reda; slamsig l. slarvig o. d.; jfr SLUDDRIG 1. Doch lijkwäl förlåter iagh (dvs. Alexander den store) migh intet på ett sådant slöddrigt och gement Folck (dvs. skyter m. fl.). Sylvius Curtius 642 (1682). Lind (1749; under schlauderhafft).
Spalt S 7378 band 28, 1979