Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SLÖE, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. slöe, n., stackare, usling, odugling; möjl. samhörigt med fvn. slǿða, släpa, nor. dial. sløda, släpa efter sig, o. SLO, sbst.1 (se Hedström SydsmålFolkm. 1: 196 (1932))]
(†) om lättfärdig kvinna, ”stycke”. Nu hafwer Jagh warit wäl tilwägz, / Fått een Jungfrw som haar Hoorvngar sex. / Mången wacker Jungfrw är Migh böen (dvs. bjuden), / Ney, jagh wänte effter thetta Slöet. Chronander Bel. K 5 b (1649).

 

Spalt S 7378 band 28, 1979

Webbansvarig