| Publicerad 1979 | Lämna synpunkter |
SMACK smak4, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
smackande l. smackning (särsk. konkretare, om smackande ljud l. smackljud); äv. om slag beledsagat av smackande ljud. (Sv.) Smack .. (t.) das Schmatzen beim Essen. Möller (1790). Vid dressering (av en häst) kan väl en smack eller ett tungslag tagas till hjelp. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 77 (1836); jfr SMACKA, v.1 a α. Jag fick en smack för truten. SvD(A) 1936, nr 3, s. 7 (cit. fr. c. 1840). IllSvOrdb. (1955). — jfr TUNG-SMACK.
Ssgr, se smacka, v.1 ssgr.
Spalt S 7407 band 28, 1979