Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMALA sma3la2, sbst.1; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. smala; jfr fär. smala, koll. o. i pl., om småboskap (i sht får); substantivering av SMAL, adj.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) honfår, tacka. Schroderus Lex. 57 (1637; från Smål.).
Ssgr, se smale, sbst.1 ssgr.

 

Spalt S 7453 band 28, 1979

Webbansvarig