Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMALKENS, n. (Stiernman Com. 4: 866 (1687)) l. r. l. m. l. f. (Stiernman Com. 6: 529 (1718)).
Ordformer
(schmalkens 1687. smalkans 1718. smalkens 1694—1815)
Etymologi
[av nl. smallekens, pl. av smalleken, n., smal vävnad, diminutivbildning till smal, smal (se SMAL, adj.); jfr äv. lt. smolkens, pl.]
(†) lätt holländskt tyg av silke l. florettsilke o. lingarn; särsk. i uttr. linnet l. linnen smalkens, om sådant tyg av florettsilke o. lingarn. 1 stycke Nopkens eller Linnet Schmalkens. Stiernman Com. 4: 866 (1687). Därs. 6: 529 (1718: Linnen). Synnerberg (1815). jfr Stiernman Com. 5: 458 (1694: Linne-Smalkens).

 

Spalt S 7454 band 28, 1979

Webbansvarig