| Publicerad 1979 | Lämna synpunkter |
SMALNA sma3lna2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (numera bl. i ssgn AV-SMALNING, Schultze Ordb. 4595 (c. 1755), Ekenmark Lb. 133 (1847: afsmalning) osv.).
2) motsv. SMAL, adj. 2, 3: bli smal(are); om person (l. persons figur l. ben o. d.) ofta liktydigt med: bli mager (magrare) l. smärt(are) l. slank(are) o. d. Käppen (brädan) smalnar till en spets. Fjärden smalnar här till en vik. Hans ögon smalnade till springor. Linc. (1640). Iagh är siuk af fråsa och nu smalna / Så Händren såsom been. Skogekär Bärgbo Wen. 91 (c. 1650, 1680). Den långa spiraltrappan smalnar ju högre man kommer. Lindqvist Dagsl. 1: 183 (1898). Hustruns ansikte smalnade i vrede. Moberg Rosell 242 (1932). Det slog honom, att hon på sista tiden smalnat och blivit riktigt söt. Blomberg FlodStig. 300 (1933). Svansen (hos pointern), som är tjock vid fästet, smalnar skarpt och bäres rakt ut. Edström Hund. 48 (1948). jfr AV-SMALNA. särsk.
a) (†) om skog: bli mindre tät gm att löven fälls. Och Sommaren är all .. / .. dhe wijda Skogar smalna. Skogekär Bärgbo Wen. 42 (c. 1650, 1680).
3) (mera tillf.) motsv. SMAL, adj. 2, 3: göra smal(are). Gubben sköt ihop ögonbrynen, smalnade pupillen och .. (såg) västerut öfver skogen. Nordström Fisk. 104 (1907).
1) till 2, = smalna 2; äv. bildl. (jfr smalna 2 b); jfr smalna till. Sahlstedt (1773). Kullen (på en viss cylinderhatt) smalnar af uppåt. Söderberg Hist. 143 (1898). Så snart en sjö (i Södermanl.) blev så stor, att den tog sig något ut (i fågelperspektiv), smalnade den av till en å. Lagerlöf Holg. 2: 40 (1907). Mattsson Resebr. 173 (c. 1910; bildl., om vinst). (Fisklanan) smalnar av till en strut. Kulturen 1949, s. 107. jfr avsmalna.
2) (mera tillf.) till 3, = smalna 3. Skiss över hur vägförvaltningen tänker smalna av utfarterna till motorvägen. SDS 1957, nr 302, s. 9. —
SMALNA IHOP10 04. till 2: (tränga ihop sig o.) smalna; äv. refl., i uttr. smalna ihop sig. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 357 (1856; om floder). En holme, bevuxen med granar, hvilka smalnat ihop sig för att få rum. Strindberg TrOtr. 4: 151 (1897). —
Spalt S 7455 band 28, 1979