Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMASK smas4k, interj.
Etymologi
[jfr d. smask; samhörigt med SMASKA, v.]
återgivande det ljud som uppstår då ngn l. ngt smaskar; äv. i förb. smisk smask, se SMISK, interj. (Han gav honom) et käpprapp så at det sade smask. Holmberg (1795; under zon). Smask! Det var en örfil som talade sitt enkla och universella språk. Nyblom Österut 127 (1908).

 

Spalt S 7462 band 28, 1979

Webbansvarig