Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMICKA, v.2; pr. ind. -er.
Ordformer
(äv. -kk-)
Etymologi
[sv. dial. smicka; jfr nor. dial. smikka, lt. smicken, t. dial. schmicken; intensivbildning med konsonantisk förlängning till SMICKA, v.1. — Jfr SMICK, sbst.1, SMICKFULL]
(†) avge slag, slå; äv. opers.: ge ifrån sig ett smällande l. klafsande o. d. ljud, smälla l. klafsa o. d. Dråpsmäll (dvs. smällande av vattendroppar) uthi Stufwan thet smicker och smackar (från läckande tak). Törnewall E 3 a (1694). Smikka (dvs.) .. Slå. Schultze Ordb. 4606 (c. 1755).

 

Spalt S 7514 band 28, 1979

Webbansvarig