| Publicerad 1979 | Lämna synpunkter |
SMUTSIG smut3sig2, adj. -are. adv. -T.
förorenad av smuts l. bemängd med l. full av smuts, oren, nedsmutsad; äv. om intryck (som ngt gör) l. utseende l. fattigdom o. d.: kännetecknad av smuts; jfr LORTIG, SKITIG, SNUSKIG. Smutsigt ansikte. Smutsiga kläder, händer, fingrar. Vita tyger blir lätt smutsiga. Serenius (1741). Rehnen hwilar aldrig på orena ställen, och derföre ser man honom aldrig smutsig eller oren. Orrelius Djurkänn. 383 (1776). Smutsigt vatten släcker också eld. Landgren Ordspr. 153 (1889). De Geer Minn. 1: 18 (1892; om sedlar). Dottern. Fattigdom var jag beredd på, icke smuts! Advokaten. Fattigdomen är alltid relativt smutsig! Strindberg Drömsp. 210 (1902). (Staden) Barbastro .. visade sig vara en liten smutsig håla. Janson CostaN 2: 19 (1910). Tvätta äggen, om de är smutsiga. StKokb. 152 (1940). Göra ett smutsigt intryck. SvHandordb. (1966). — särsk.
a) om person; stundom äv.: som inte iakttar renlighet, orenlig, osnygg, snuskig. Vara smutsig i ansiktet, om händerna. Smutsig som en gris. Vara smutsig av sig. Rijffwit, slijtet, och schmutzigt sågh wårt heela folck uth. SthmMag. 1781, s. 322 (1631; rättat efter hskr.). Sämre fotografer äro i allmänhet smutsiga och oordentliga i allt. Nyblæus Fotogr. 250 (1874). Tiggande små rackare, smutsigare om de små rosenmunnarna än man kunnat drömma om. Asplund Or. 18 (1934). Hans kom instörtande, orakad, smutsig och utsvulten efter en tredjeklassresa utan mat och sovvagn. Siwertz Tråd. 107 (1957).
b) motsv. smuts 1 a, i fråga om smuts på (l. från) väg l. gata o. d.; äv. om (års)tid: då vägar l. gator är smutsiga. PH 2: 929 (1731; om väg). Nu hela hösten, under den smutsiga tiden, då jag måst hålla mig innom mina rum. Posten 1769, s. 406. Björkman (1889; om stövlar). Det är smutsigt på gatan. SvHandordb. (1966).
c) i utvidgad anv.
α) i fråga om färg (se FÄRG, sbst.1 1): blandad med en l. flera andra färger på sådant sätt att dess klarhet l. skönhet minskar; oklar; motsatt: ren (se REN, adj. 4 e); ofta ss. adv. (jfr d), särsk. i sådana uttr. som smutsigt grön l. vit o. d.; förr äv. i uttr. smutsig med svart, om färg: uppblandad med svart. Det hvita på ryggen (på en orm) är något smutsigt med svart. Linné MusReg. 33 (1754). Holmström Ström NatLb. 2: 138 (1852; om färg hos fågel). (Målaren Hans von Marées’) färg blir .. aldrig helt fri, den kan vara oljefärgsaktig, tung, sjuklig, till och med smutsig. Josephson Romant. 86 (1926). Den korallika, spröda, smutsigt rödvita kalkalgen Corallina officinalis. Selander LevLandsk. 130 (1955).
β) (†) om avtryck (se d. o. II 2): vars tryckta tecken framträder otydligt l. är suddiga o. d., otydlig, suddig. Weste (1807). Sundén (1891).
γ) sjöt. om tonnage l. skeppsfart o. d.: som för resp. varvid det föres last som förorenar lastrummet l. på annat sätt försvårar efterföljande lastning; motsatt: ren (se REN, adj. 3 f). GHT 1934, nr 299 A, s. 16 (om tonnage). Därs. 1937, nr 66, s. 14 (om skeppsfart o. last).
δ) (†) om jordmån l. om land med tanke på dess jordmån: som kännetecknas av en jord uppkommen gm förvittring av lösa bergarter (o. som har ett smutsigt utseende). Svea 1: 64 (1818; om land o. jordmån).
ε) om arbete l. göromål o. d.: som smutsar (ner), smutsande. De smutsiga jobben anser många skall vara bättre betalda. Serenius (1741). Smutsigt hantverk ger blanka pengar. Holm Ordspr. 299 (1964).
d) ss. adv. (jfr c α): ofta motsv. e. Lind (1749). I den saken har han uppfört sig rätt smutsigt. Weste FörslSAOB (c. 1815). (Den judiska kvinnan) skulle aldrig glömma de smutsigt hätska blickar, som glidit över hennes ansikte i Berlin våren 1933. Heerberger Dag 211 (1939). (En del unga män) observera helt enkelt inte, om de bo smutsigt och tarvligt. Hedberg VackrTänd. 189 (1943).
e) mer l. mindre bildl. (jfr d); särsk.: moraliskt klandervärd l. skamlig l. vanhedrande l. oanständig l. grov l. gemen l. snuskig l. (i sexuellt avseende) osedlig l. otuktig l. obscen o. d. En smutsig process. Han är inblandad i en tämligen smutsig historia. Ha smutsig fantasi. Syssla med smutsiga affärer. Smutsig girighet, egoism. Kolmodin QvSp. 2: 427 (1750). Weste FörslSAOB (c. 1815; om uppförande). En smutsig äktenskapskomedi med afgjordt osedlig tendens. Ödman VårD 1: 93 (1887). Tänk ett sådant smutsigt as som inför dig vill blamera sig med innehållande af brefven! Strindberg Brev 6: 233 (1887). (Gubben som spökade i nunneklostret) vräkte ur sig ord så stinkande och smutsiga, att väggarna började mögla. Johnson DrömRosEld 32 (1949). DN(A) 1964, nr 241, s. 2. — särsk.
α) ss. bestämning till byk l. linne l. ull o. d., i uttr. o. talesätt betecknande att ngn ger offentlighet åt l. att man inte bör ge offentlighet åt sådant som kan skada ens anseende l. väcka skandal o. d. Åt .. (Aftonbladet) lämna ju redan sin smutsiga ull åtskilliga af våra Upsala-vittra och konstkännare. Järta (1835) i 3SAH XLI. 2: 100. Man (hade) tvättat sitt smutsiga linne utan hjälp av ordningsmakten. Hellström Storm 227 (1935). Sin smutsiga byk .. skall man tvätta hemma. SvHandordb. (1966).
β) (†) om lynne (se d. o. 3) l. humör: dålig (se d. o. 1 b). Nyrén Charakt. 4 (c. 1765). Cederborgh OT 4: 36 (1818).
B: SMUTSIGT-GENTIL. samtidigt smutsig o. gentil (se d. o. 2). Arnell Smith Brambl. 1: 174 (1827; om utseende).
Spalt S 7642 band 28, 1979