Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SMÄRE smä3re2 l. smæ3-, r. l. m. (Fries Orb. (c. 1870) osv.) ((†) n. Nyman VäxtNatH 2: 113, 114, 541 (1868: Lillsmaret, sg. best.; sannol. felaktigt för Lillsmäret; om växten Medicago minima Lin., sandlusern), WoJ (1891)); best. -en (ss. n. -et); äv. (i bet. 1) SMÄRA smä3ra2 l. smæ3-, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(smära 1881 osv. smäre 1852 osv. smäre- i ssgr 1745 (: Smäregräs) osv.)
Etymologi
[sv. dial. smäre, m., smära, f., rödklöver; jfr d. dial. smære (best. -en), nor. dial. smære, m., smæra, f., nisl. smæra, f., alla med bet.: klöver; möjl. till den stam som föreligger i feng. smǣras, pl., läppar (möjl. till den rot som föreligger i lit. smãkras, haka); anledningen till benämningen är möjl. växternas läppliknande blommor]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växt av släktet Trifolium Lin., klöver, väppling; särsk. om Trifolium pratense Lin., rödklöver. Fries BotUtfl. 2: 109 (1852). Hofberg Skogsbyggarl. 69 (1881; om rödklöver; från Hall.).
2) bot. (individ l. art av) växtsläktet Medicago Lin., lusern; numera företrädesvis ss. senare led i ssgr. Fries BotUtfl. 3: 229 (1864; om släktet). Svensk Smäre .. Medicago falcata L. Dens. Ordb. (c. 1870). LmUppslB 734 (1923; om släktet). jfr BLÅ-, FODER-, HUMLE-, KO-, MELLAN-, SAND-, SKOGS-SMÄRE.
Ssgr: (1) SMÄRE-GRÄS. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Trifolium pratense Lin., rödklöver. Linné Fl. nr 615 (1745; från Bohusl.). —
(2) -SNYLTA. (numera föga br.) bot. växten Orobanche rubens Wallr., som parasiterar på lusernarter. NormFört. 16 (1894). —
(2) -SNÄRJA. (numera föga br.) bot. växten Cuscuta racemosa Mart., som parasiterar på lusernarter. NormFört. 15 (1894).

 

Spalt S 7838 band 28, 1980

Webbansvarig