Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SMÄRTING smær3tiŋ2, förr äv. SMARTING, r. l. m.; best. -en.
1) (i sht förr) (från begagnade segel härrörande) gammal segelduk; särsk. om sådan segelduk som (sprättats sönder i remsor o.) används till smärtning; jfr SMÄRTA, v.2 slutet. SjöreglÖrlFl. 1785, § 348. Kläd spri och segel med smärting på 1/3 från nocken eller mer. Roswall Skeppsm. 1: 32 (1803). Då man skall svärta taklingen, bör skepparens första omsorg vara, att med gammal smärting täcka öfver topparne. Platen Glascock 1: 245 (1836). SohlmanSjölex. (1955).
2) tvåskaftat, kraftigt (vanl. av tvinnat bomullsgarn tillverkat) tyg (särsk. använt till sadelmakeriarbeten o. sportartiklar). Gymnastikskor af smerting. TLev. 1898, nr 49, s. 1. Koloniens herre, .. enkelt klädd i ljusblå smärting och tygskor. Högberg Baggböl. 1: 73 (1911). En med grön smärting överklädd liten kappsäck. Atterbom Walpole Jer. 151 (1924). Smärting är vanligen impregnerad. Varulex. Beklädn. 140 (1945). (Vilstol med) Klädsel av gul eller grön smärting i extra kraftig, ljusäkta kvalitet. Form 1952, Ann. s. 111.
(1) -DUK. [jfr t. schmartingtuch] (i sht förr) gammal segelduk (avsedd att sprättas sönder o. användas till smärtning o. d.). Smith 356 (1918). —
(1) -SEGEL. (i sht förr) gammalt segel (avsett att sprättas sönder o. användas till smärtning o. d.). IllSvOrdb. (1955). —
Spalt S 7850 band 28, 1980