| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SMÖJA smöj3a2, v. -er, -de, -t, -d. vbalsbst. -ANDE, -NING.
I. tr. (jfr II).
1) (†) oförmärkt föra l. smussla (in ngt ngnstädes); anträffat bl. i ssgn IN-SMÖJA.
2) (utom i a numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) träda l. leda l. lirka (ngt genom l. mellan ngt o. d.); med precision l. försiktigt föra (ngt genom ngt), lotsa; äv. utan förbindelse med prep.-uttr. angivande varigenom l. varemellan ngt trädes osv. (se särsk. SMÖJA UPP). Smöja trå på nålen. Schultze Ordb. 4625 (c. 1755). Smöja ett snöre genom hålet. Dalin (1854). På sommaren skulle den då knäpptorra massaveden kvickt åstad, det var ett precisionsarbete att i lågvattensperioden smöja pråmen genom kanalens nålsöga och in i abborrtjärnen. Aspenström Bäck. 113 (1958). — särsk.
a) folklor. ss. beteckning för att man i syfte att bota sjukdom (i sht ”ältan” l. engelska sjukan hos barn) drar (den sjuke) genom trång öppning (särsk. i marken l. i växande träd); jfr JORD-DRAGNING. Malin .. (o.) Elin i Wreta .. (som) smöght et barn igenom jordhtorffuorna i en korss vegh om en torssdaghz affton .. Skole .. böta till Doomk[yrkian] 6 marker hvarthera. Hall KultInt. 66 (i handl. fr. 1634). Barnet smöjdes tre torsdagskvällar efter hvar andra vid solnedgången genom hålen mellan pinnarna i badstustegen. MeddNordM 1890, s. 30. En hos oss och särskilt i Småland förekommande form av smöjning har varit att träda barnet genom en kluven och med en grov kil i sär hållet levande träd, varvid asp, ek eller flygrönn använts. EtnolStHammarstedt 171 (1921). SvD 1972, nr 267, s. 4.
b) om inplockning av mönster i väv gm inträdning; särsk. i ssgn IN-SMÖJA (Väven kallas plockväv, mönstren äro inplockade eller insmöjda. TextBildv. 39 (1925)).
c) i fråga om påklädning: träda (huvudet genom halsöppning); jfr 4. Halszmog; .. (dvs.) Then öpning, ther man smöger hofwudet igenom. Swedberg Schibb. 185 (1716).
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) låta (ngt) följa l. leda (ngt) tätt (intill l. utefter ngt o. d.); särsk. i den särsk. förb. SMÖJA FRAM.
4) [jfr 2 c] (†) med avs. på kläder, i uttr. smöja ngt på ngn, ta l. dra ngt på ngn l. ikläda ngn ngt; anträffat bl. bildl. (Herren Jesus) hafuer .. på sin Gudom smögdt och trädt menskeligh kött. Wallius KPedersson F 7 b (1622).
II. (†) refl.
1) i uttr. smöja sig i ngt, (raskt l. smidigt) klä(da) sig i ngt; jfr I 4. Nordanwädret .. / .. sig i sin kappa smöjer / Hwarmed på hedar han gör skyar utaf sand. Browallius Holbg 54 (1744).
2) (ödmjukt?) böja l. vrida sig; jfr IV. (Sv.) Smöja sig, (lat.) Flectere se. Schultze Ordb. 4625 (c. 1755).
3) smyga sig (se SMYGA, v.1 2). Hwij smöier tu så lönligen tigh inn till migh. Ernhoffer Ench. 32 a (1591). Hwarföre smöija the stackars Männerne sig vti Kiöket, och sittia kring om Spisen, at (tobaks-)röken kan fara vth genom Skorsten? Weise 287 (1697).
III. (†) intr.
1) smyga. Efter half tredie tima wart thet stilla (i köket), och tå kom min kiäresta smöyandes, och (osv.). Weise 313 (1697).
2) (ödmjukt l. inställsamt) kröka sig l. krypa ihop o. dyl. l. uppträda ödmjukt l. krypande; jfr II 2, IV. (T.) Sich schmiegen, (sv.) smöja eller smyga, kröka sig, ödmiuka sig. Lind 1: 258 (1738). (Sv.) smöja, böja, (fr.) se mettre dans un coin, s’humilier, se flechir, courber. Möller (1745). Möller (1807).
IV. (†) ss. vbalsbst. -ning: handlingen att ”smöja” ngt (se I) l. att (ödmjukt l. inställsamt) kröka sig l. krypa ihop l. dyl. (jfr II 2, III 2). (T.) Geschmeige .. (sv.) smögning, bögning. Lind 1: 818 (1749).
SMÖJA UPP. (†) till I 2: träda upp (väv). Hon smöjde den väfven allt upp. Dybeck Runa 1842—43, 2: 58.
-TRÄ. om ringformigt hopvuxen gren l. hopvuxna grenar l. stycke av trädstam med öppning, som användes vid smöjning. Hammarstedt SvForntro 32 (1920). —
-SÄTT. sätt att smöja (med tanke på använt slag av öppning), smöjningsmetod. MeddNordM 1893—94, s. 21.
Spalt S 7853 band 28, 1980