| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SMÖRJ smœr4j, n. (Dalin (1854) osv.) l. (numera föga br.) r. l. m. (Sundén (1891), SAOL (1923)); best. -et resp. -en; pl. (ss. n., mera tillf.) =.
a) om utdelande av slag l. utdelade slag: stryk, pisk. Weste (1807; angivet ss. skämts.). Jeppe Jonsson skall kunna blifva en stor krigare, sedan han fått huden full med smörj. Almqvist TreFr. 2: 160 (1842). (Rektorn frågade varför Johan slogs med Louis.) Johan .. svarade: Därför att det roade mig. Jag ville se vem som skulle få smörj. Bergman Mark. 172 (1919). (Skomakaren) sa, att ”ungar är ett byke, som skulle ha smörj varenda dag”. Lindgren AllBarn 42 (1946). jfr: Trotsande alla käppsmörjens och örfilarnas kommande fasor, kröp (han) utmed golvet och drog ut näsduken ur skolans argaste magisters bakficka. Fröding ESkr. 2: 39 (1891). — jfr KLASS-SMÖRJ.
b) i allmännare l. oeg. l. bildl. anv.: stryk (t. ex. i militär drabbning l. idrottstävling). Lundquist Zola Grus 18 (1892; i militära drabbningar). Som barn var jag snäll och vek och blev aldrig agad, d. v. s. jag hade ingen egen vilja. Det är nog den egna viljan, individualiteten hos barnet, som får smörj. Jämten 1938, s. 80 (1915). SvD(A) 1935, nr 179, s. 7 (i tennis).
Spalt S 7887 band 28, 1980