| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNAGGA snag3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
med avs. på hår på persons l. djurs kropp l. med avs. på (kropp l. kroppsdel hos) person l. djur med tanke på hår: klippa (l. skära) av o. göra (ytterligt) kort (särsk. så kort att bl. små piggar l. stubb o. d. återstår); i sht med avs. på persons huvudhår l. med avs. på person l. persons huvud o. d. med tanke på huvudhår: (för hand l. med maskin) kortklippa l. snaggklippa (stundom äv. allmännare, liktydigt med: klippa); stundom äv. i utvidgad anv., med direkt obj. av annat slag än de ovannämnda: kapa (i sht klippa l. skära) av o. göra (ytterligt) kort; äv. abs.; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Ahrenberg An. 126 (1891; i p. pf., om persons hår). Sora Luisa satt bakom disken och snaggade sitt hår med en mycket stor sax. Bergman Amour. 193 (1910). Man bör icke framifrån kunna se att nacken är snaggad. VeckoJ 1924, s. 157. Luggen (på mattan) är kort snaggad, och hela mattan är tunn och fast men på samma gång mjuk. Nyström Pers. 246 (1925). ”Folk med mycket långt hår borde bära det snaggat vid tinningarna.” — Men jag har inte hjärta att snagga dig hårdare. Alkman Murasaki Genj. 253 (1928). Tyska handelsresande med askgrå hy och snaggade huvuden. Claëson Lockhart PolAgent 60 (1933). DN(A) 1933, nr 245, s. 6 (i p. pf., om fårhjord). Säkert har han nyligen varit snaggad som grabbarna i amerikanska colleges ska vara. Hedberg Sardin. 131 (1956). — jfr AV-SNAGGA o. KORT-SNAGGAD. — särsk.
a) med avs. på persons skägg l. mustasch o. d., i fråga om att (med maskin) klippa o. göra så kort att bl. (3 till 5 mm lång) skäggstubb återstår. Wedin Rothstein Bunin Byn 29 (1924). Hans tjocka, svarta polisonger möttes under näsan och bildade där en snaggad mustasch. Nilsson HistFärs 11 (1940).
b) med refl. obj., i uttr. betecknande att ngn snaggar l. (vanl.) låter ngn annan (särsk. frisör) snagga sitt hår (l. skägg o. d.). Männen .. började använda njutningsmedlen (sprit o. tobak) och snagga sig. Upsala 1927, nr 295, s. 6.
c) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., i uttr. snaggad frisyr, gm snaggning tillkommen frisyr som bl. lämnar mer l. mindre kort stubb kvar på huvudet. Den snaggade frisyren klär honom. Arnér Verkl. 179 (1965).
d) ss. vbalsbst. -ning konkret, om resultatet av snaggning. Frisör behövde han inte gå till än, snaggningen var kort, den lodräta nacken putsad som den skulle vara. Arnér Finnas 151 (1961).
e) med avs. på gräs l. säd o. dyl. l. med avs. på mark(område) med tanke på där växande gräs osv., i fråga om att avmeja l. avklippa o. d. så att bl. (mycket) kort stubb återstår; i p. pf. (i mer l. mindre adjektivisk anv.) äv. i fråga om snaggande åstadkommet av betande djur gm avbitning (o. uppätande av avbitna delar); jfr h. Han pekade ut över en vall .. som stod snaggad och bar. Krusenstjerna Pahlen 1: 60 (1930). Vi vilade ut i lä i en solvärmd sänka på det korta, snaggade gräset. TurÅ 1936, s. 270. En dag står sädesfälten snaggade som skulten på en kortklippt skolpojke. Därs. 1954, s. 29.
f) med avs. på stam l. kvistar l. krona o. d. hos buske l. träd(planta) l. med avs. på (del av) buske osv. med tanke på stam osv., i fråga om att avhugga l. avskära l. avklippa l. dyl. o. göra (ytterst) kort(a) l. liten (små) o. d. (stundom äv. hyperboliskt l. oeg., om blåst o. d.: göra låg l. liten l. förkrympt); i p. pf. (i mer l. mindre adjektivisk anv.) äv. i fråga om snaggande åstadkommet av betande djur gm avbitning (o. uppätande av avbitna delar); jfr h. Utmed vägarna växa små snaggade träd, som påminna om soldater i marschkolonn. Uppland 1945, s. 10. Skär .. lite granris är du bra. På de granar som står undangömt. Så de inte har det att säga att vi förstör skogen och snaggar. Martinson VägKlockrike 289 (1948). Platanerna i Avignon, där de kantar trottoarerna och med sina snaggade kronor insuper den milda sydfranska luften — jag önskar att jag kunde måla dem. Edfelt Slagf. 84 (1952). Enbuskarna, snaggade av pinande blåst och fårbete, kunde blott förnimmas som oregelbundna bucklor ute på snöfältet. TurÅ 1955, s. 195; jfr h.
g) med avs. på öron l. svans på vissa djur: kupera (se d. o. 1). (Doggen) Nelsons .. snaggade öron spetsades. Hallström Händ. 77 (1927).
h) om person l. (o. i sht) djur, i fråga om att med tänderna avbita (o. därefter uppäta) del av ngt som därigm görs kortare l. mindre; särsk. liktydigt med nagga (se NAGGA, v. 2); jfr e, f. Som .. (barnen) ej kunde bita över dessa ett par tum tjocka smörgåsar, snaggade de dem runt kanterna nerifrån och uppåt och smorde så in hela ansiktet med smör och riven ost. Carlsson Dagsv. 54 (1927).
SNAGGA TILL SIG10 4 0. (tillf.) till h, om djur: ta till sig l. skaffa sig (föda) gm att snagga gräs(mark) o. d. UNT 1905, nr 2922, s. 2 (om får).
Spalt S 7948 band 28, 1980