Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNAPP, adj.
Ordformer
(snap- i ssg o. avledn. 1681 (: Snapheet) —1698 (: Snap-fota). snapp 1592—1890. snapper 1602—c. 1880)
Etymologi
[sv. dial. snapp(er), snabb, skyndsam; jfr d. dial. snap, snabb, nor. dial. snapp, rask, knapp, trång, eng. (möjl. från nordiska spr. lånat) snap, snabb, rask, skarp; växelform till SNABB, adj. — Jfr SNAPSHOT]
(†) snabb l. rapp l. rask. TbLödöse 258 (1592: snappe Benncth). Hunden är Snapp och hustrun är Fwsz, / Ther är godt at komma till hwsz. Aschaneus HwsRegl. 16 (1614). När (någon) .. druckit sig något Ruus, så att han är blifwin lustig, säger man honom blifwit Snapper på fötteren, att han kan Dantza och springa. Rudbeck Atl. 3: 622 (1698). Snapper får, noger mister. Granlund Ordspr. (c. 1880). (Mannen tillfrågades om sin hustru.) Då blef han så snapp till att ljuga. Landsm. VII. 6: 38 (1890).
Ssgr (†): SNAPP-FOTA, adj. oböjl. snabbfotad. Rudbeck Atl. 3: 622 (1698). —
-FOTAD, p. adj. snabbfotad; anträffat bl. substantiverat. Rudbeck Atl. 3: 582 (1698). —
-SKJUTA. [jfr d. snapskydning, eng. snap shooting] snabbt o. utan noggrannare siktande skjuta, skjuta (ett) kastskott. Leijonflycht (1827). —
-SKYTT. [jfr eng. snapshooter] skytt som ”snappskjuter”. Tranér HomIl. 493 (1821; gr. orig.: τοξότα).
Avledn. (†): SNAPPHET, f. [sv. dial. snapphet] snabbhet l. rapphet l. raskhet. Verelius 250 (1681). VDAkt. 1688, s. 89.

 

Spalt S 7951 band 28, 1980

Webbansvarig