| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNAPPA, f.; l. SNAPPE?, sbst.1, l. SNAPP?, sbst.2, m.; best. -en.
(†) näpst, upptuktelse; näsbränna, minnesbeta, ”läxa”; äv. om motgång l. nederlag i strid. På sidstonne, tå .. (djävulen) på Adam och Heua bekom ock een sådana snappo, at han på nytt j ormen wardt förbannat, gaff han sigh, til itt beslwt til then Antichristiska Påwan. PErici Musæus 6: 129 b (1582). Dee finnes, som gärna sij, dedh E:s Kongl. May:tt måtte fåå een snappa, och förmeena sitt interesse att stå deruthij, dedh E:s Kongl. May:tt uthur Östersiön eller dess principalhampnar uthstödt varda motte. AOXenstierna 13: 28 (1635). (I riksrådet frågades) huru Baneren är att secundera med commendo, om han lefver? .. Heller om han får een snappa, huru han tå är att hielpa? RP 8: 594 (1641). (Fienden) synes .. j dette åhr haffue fåt en godh snappa, ähr troligt at han och ledes wedh kriged. AOXenstierna Bref 4: 528 (1648). (Etiopen till den kristne missionären:) Jagh gifwer tigh än een klinck på Nacken, / At tu skalt säya tu slap icke om snappen. Brasck Apg. K 1 a (1648).
Spalt S 7952 band 28, 1980