| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNARLIG sna3rlig2, adj.
(numera bl. i vitter l. högre stil) motsv. SNAR, adj. I 3, med sakligt abstr. huvudord (numera i sht betecknande verksamhet l. skeende o. d.): som inom (mycket) kort tid l. (tämligen) omedelbart l. genast l. strax åstadkommes l. verkställs l. utförs l. sker l. inträffar l. kommer till stånd o. d. (särsk. liktydigt med: (mycket) nära förestående), snar; i sht förr äv. utan bestämd gräns närmande sig l. övergående i bet. (motsv. SNAR, adj. I 2): som på (sätt som kräver) (mycket) kort tid l. lätt åstadkommes osv.; snabb, skyndsam, hastig. På thet vij thess heller kunne få vist och snarligit swar igen. G1R 5: 47 (1528). Schultze Ordb. 4642 (c. 1755; angivet ss. ålderdomligt). Lag, fri- och säkerhet .. kräfva vår rättmätiga nit om fäderneslandets snarliga räddande utur denna alldra äfventyrligaste belägenhet. 2RARP 20: Bil. 66 (1760). Andra omständigheter finnas, som omöjliggöra ett snarligt exploaterande af Kinas oerhörda naturliga tillgångar. Nyström NKina 2: 170 (1914). Ett snarligt prisfall (blir det) på grund av ökad produktion. SvD(B) 1927, nr 205, s. 3. (Konstnärens skisser) bruka gå en snarlig förintelse till mötes. NFMånKr. 1939, s. 155. Vid min snarliga avresa. Östergren (1942). Vidtaga snarliga åtgärder. IllSvOrdb. (1955). Det existerar en tredje fråga, som kräver ett snarligt avgörande. SmålP 1972, nr 147, s. 10.
Spalt S 7999 band 28, 1980