| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNASK snas4k, sbst.1, n.; best. -et.
1) motsv. SNASKA 1: snaskande; äv. (o. i sht) konkret, om ämne l. stoff o. d. som inmundigas l. hanteras o. d. vid l. under snaskande, övergående i bet.: mischmasch l. röra l. smörja l. orenlighet l. smuts o. d.; äv. oeg. l. bildl. (särsk. liktydigt med: (moraliskt) snusk). Lind (1749; konkret). Det är ej mat, utan snask att ge åt svinen. Weste FörslSAOB (c. 1815). Nu skola de pussas, men jag vet inte om det passar att låta dem hållas med sånt där snask i en sakristia. Strindberg TjqvS 4: 47 (1875). Stockholms stränder se pittoreska ut på Martins och Sävenboms målningar men voro på den tiden (dvs. senare hälften av 1700-talet) olidliga med sina avskrädeshögar och sitt snask. SvD(A) 1930, nr 327, s. 9. Boken måste betecknas som rena snasket och kan inte sättas i händerna på ungdom. Östergren (1942). Vad är det för snask ungen sitter och rör i? SvHandordb. (1966).
2) motsv. SNASKA, v. 3: snaskande (på sötsaker l. godsaker l. läckerheter); äv. (o. i sht) konkret, om det som ngn snaskar på, övergående i koll. bet.: sötsaker l. godsaker l. läckerheter (numera företrädesvis om slisk l. karameller l. chokladkonfekt o. d.). (Sv.) Snask .. (t.) das Naschwerck, Genäsche, die Näscherey, als Obst etc. Lind (1749). Träffade .. Barck, med hvilken jag var i några ryska bodor och åt snasch. Topelius Dagb. 1: 40 (1833). Otto är den yngste i klassen och ännu mycket barnslig, men när han hinner växa från konfekten och snasket, torde han även bli bra. Lidman Blodsarv 102 (i handl. fr. 1837). En skara små chineser, hvilka .. tågade genom salen .., i det vigtiga ändamålet att skaffa sig .. en ordentlig smörgås efter det myckna snasket. Topelius Fält. 4: 456 (1864). En af de äldsta i yrket (som bakelsegumma) finns i Kungsträdgården .., där hon nu i öfver 30 år sålt snask till alléernas kavaljerer. Carlsson HelaSthm 58 (1911). Vi voro förbjudna att köpa snask. Linder Tid. 239 (1924). Vilken tandläkare som helst kan tala om att snask i alla former hör till det skadligaste som finns för tänderna. DN 1969, nr 266, s. 25. — jfr SÖT-SNASK.
-ÄTNING. LD 1957, nr 278, s. 9.
Spalt S 8014 band 28, 1980