| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNASKER snas4ker, m.//(ig.); best. -n; pl. (numera bl. tillf.) snaskar (WoJ (1891) osv.); äv. (numera bl. i vissa trakter) SNASK snas4k, sbst.2, m.; best. -en; pl. -ar (WoJ (1891) osv.).
1) (numera i sht i vissa trakter, ngt vard.) motsv. SNASKA 1, om (manlig) person (i sht barn) som snaskar; äv. motsv. SNASKA 1, 2, om (manlig) person (i sht barn) som (i sht vid ätande) snaskar ned (omkring) sig; i sht förr äv. allmännare, om smutsig l. smutsaktig (mans)person, snusk. (Sv.) Snasker (snusker) (t.) der Schmierhammel, ein schlampichter oder garstiger Kerl. Lind (1749). (Sv.) Snasker .. (eng.) dirty little fellow. Björkman (1889). Din lilla snasker, har du nu spillt på duken igen! Östergren (1942). Snasker .. (dvs.) smutsgris, kladdmåns. IllSvOrdb. (1955). — särsk. i vissa utvidgade anv., ss. nedsättande benämning l. skymfande tillmäle.
a) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om (smutsig o.) trasigt l. fattigt klädd pojke; äv. om pojke av sämre socialt anseende, särsk. (gat)pojke som icke gick i läroverk o. d. (i motsats till pojke (av finare familj) som gick i läroverk). Öman Ungd. 238 (1889). Det var herrskapspojkar nästan allesamman (i läroverket), så att man fick lov att vara fin, om en inte skulle bli utskämd som ”snask” och ”trashank” och ”barfotalasse”. Fröding ESkr. 2: 52 (1892). De slagsmål, som utkämpades mellan skolpojkarne och deras arvfiender gatpojkarne, som allmänt kallades ”snaskar”, medan skolpojkarne i gengäld titulerades ”råttor” eller ”råttsvansar”. PedT 1960, s. 143 (1935).
b) [sannol. har polisarbetet liknats vid ett djurs snokande (när det snaskar efter föda)] (†) om poliskonstapel. WoJ (1891).
2) (numera bl. tillf.) motsv. SNASKA 3, om (manlig) person som (gärna) snaskar, snaskgris, snaskus; förr äv. dels om läckergom, dels om mansperson som huvudsakligen ägnar sig åt att behaga kvinnor, kvinnokarl, sprätt. (Sv.) Snasker .. (t.) der Näscher, das Naschmaul. Lind (1749). (Sv.) Snasker .. (t.) Leckermaul. Möller (1790). (Sv.) Snasker. .. (fr.) Damoiseau. Godelureau. Nordforss (1805). Snasker .. (dvs.) En, som äter mycket sötsaker. Dalin (1854). Snasker .. (dvs.) en som gärna snaskar. WoJ (1891).
Spalt S 8017 band 28, 1980