Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNEDA sned3da2, v.1 -er, snedde sned3e2, snett snet4, snedd sned4. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(sne- i ssgr 1818 (: Snetyg)—1881 (: Snetyg). sned- (-ee-) 1679 (: Snedwärcket, sg. best.), 1694—1904 (: snedtyg). snet- l. snett- i ssg 1784 (: Snettyg)—1827 (: bänk Snettyg))
Etymologi
[fsv. snedha, sv. dial. sneda, skära av, hugga bort kvistar l. småskog, beskära o. d.; motsv. fvn. sneiða, skära (av), tilltala retligt l. spydigt, nor. dial. sneida, skära (av), d. snede (nu bl. dialektfärgat), beskära, fht. sneiten, beskära, feng. snǣdan, skära av i skivor, beskära; till o-stadiet av roten i SNIDA, v.1 (jfr SNED, sbst.3); i sv. sannol. delvis av t. schneiden (se SNIDA, v.1) med anslutning till det inhemska verbet]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (med ett snitt) skära l. hugga l. skära av l. hugga av (ngt); särsk.: (av)hugga l. (av)skära (buskar, löv o. d.); kvista l. kvista upp l. underkvista (ngt). Hon städer ey Gärdtzle i Skogen at sneda. Törnewall E 1 b (1694). 2 för hårdt snedde Eker. NVedboDomb. Sommart. 1765, § 9. Ett hugg med swärdet han trollet gaf, / han snedde desz ögonbryn twert af. Ling Gylfe 216 (1814). Nu fälldes skift efter skift av ängarnas lövskog, som sneddes med lövhack. Suneson GGrund 70 (1926). — särsk. (numera föga br.) om tillskärning av ngt med vasst verktyg; anträffat bl. om gängskärning, ss. förled i ssgr.
Särsk. förb. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SNEDA AV10 4. hugga l. skära (l. såga) av (ngt); kvista l. kvista upp l. underkvista (ngt). (T.) Abschroten .. (sv.) skära, hugga, såga af på twäran, sneda af. Möller 2: 1510 (1785). Sneda af träd. Meurman (1847). SvTyHlex. (1851). —
SNEDA UPP10 4, äv. OPP4. kvista upp (ngt). Man fällde swedjeland, och snedde stafwer opp. Livin Kyrk. 89 (1781). jfr uppsneda.
Ssgr (i allm. till sneda, v.1 slutet): A: SNED-BORR. (†) gängborr. Dalin (1854). WoJ (1891). —
-ISER. (†) = -järn. BoupptSthm 1680, s. 368 a, Bil. (1679). —
-JÄRN. tekn. redskap för skärning av gängor (på metallskruvar), särsk.: skruvskiva; äv.: gängborr; jfr snid-järn 2. BoupptSthm 1682, s. 1071 a, Bil. Weste (1807; om gängborr). WoJ (1891; om skruvskiva). —
-LÖK. [namnet givet med tanke på bladens uppskärning vid användningen, jfr lat. sectile i det hos Franckenius nedan anförda ä. nylat. namnet] lökarten Allium fistulosum Lin., piplök. (Lat.) Porrum capitatum, Sectile. (Sv.) Snedlöök, KålLöök, Piplök. Franckenius Spec. D 4 b (1638). Rudbeck HortBot. 94 (1685). —
-TAND. (†) hörneggjärn. Schulthess (1885). Björkman (1889). —
-TYG. (numera föga br.) (skärande del l. delar i) redskap l. maskin för gängskärning; hörneggjärn. BoupptVäxjö 1784. Eneberg Karmarsch 1: 161 (1858; om hörneggjärn). 2UB 6: 185 (1904; om ett med hörneggjärn försett kringvridet redskap för skärning av träskruvar). jfr bänk-snedtyg. —
-VERK. (sned- 1679. snede- 1679) [jfr t. schneid(e)werk] (†) skärverk (se d. o. 1); jfr snid-verk 1. BoupptSthm 1680, s. 367 a, Bil. (1679).
Ssgr (†): snedverks-dräng. BoupptSthm 1680, s. 369 a, Bil. (1679: Snedewärks Drengh).
-ved. ved till skärverk l. för skärverks räkning. BoupptSthm 1680, s. 365 b, Bil. (1679).
B (†): SNEDE-VERK, se A.

 

Spalt S 8059 band 28, 1980

Webbansvarig