Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNEDIG sne3dig2, adj.2, förr äv. SNIDIG, adj.1 -are. adv. -T.
(numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) slug l. listig (o. fördärvlig); bakslug, illistig; äv. (o. numera företrädesvis) utan nedsättande bibet.: snabb i huvudet l. tanken, klipsk, finurlig; förr äv.: svekfull l. falsk (i erotiskt avseende). Lather nw så wara, ath iach intit haffuer betwngat idher, lekawel medhan iach war snedugh, haffuer iach fångit idher mz list? 2Kor. 12: 16 (NT 1526; Luther: ein teuscher, Erasmus: astutus; Bib. 1917: illfundig). Så .. hann oerligie bessuech .. honom medh sine snedigie ordh. TbLödöse 242 (1591). Han hafwer hörd någhon tala om hennes (dvs. den lättfotade hustruns) snedige Dygder. Lindner Tijdhfördr. 13 (1641). (Rapphönsen) ansågos mycket kätjige, snedige, flyktige från en hanne till en annan. Tranér Anakr. 210 (1833). Du skall hafva .. (dvärgen) fången här på din gård … Allenast att du kan förvara honom så han icke rymmer, ty han är snedig och illfundig till sinnes-art. SvFolks. 390 (1849). I mäkling var ingen mer snedig och snäll / än Kus Per Perssons lill-Daniel. Fjelner TypMinn. 28 (1919). Snöbollskrig hade hon och syskonen lekt mångfaldiga gånger. Det skulle bli riktigt kul, kände hon plötsligt, att återuppliva gamla snediga kast. Kuylenstierna-Wenster FlickTornr. 152 (1933). Vad är det för fel med svensken, som gör att han inte kan ta skäl? Han är ju inte dum. Han är ju ganska snedig, när det gäller att pilla med perpetuum mobile och sånt. Hellström DGång. 328 (1944). — jfr ILL-SNEDIG.
Spalt S 8068 band 28, 1980