| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNIPIG sni3pig2, adj. -are; adv. -T; förr äv. SNIPOT, adj.
som har l. bildar l. kännetecknas av en l. flera (utdragna l. markerade) snipar (se SNIP, sbst.1 1); (lång o.) smal l. spetsig; hopknipt l. hopsnörpt; vass; i sht dels om båt, dels om ansikte l. näsa l. mun; äv. om person (äv. med tanke på hans ansikte l. näsa); äv. med syftning l. tanke på egenskaper (särsk. snålhet l. elakhet l. småsint moralism o. d.) som ansetts antydas av sådant ansikte l. sådan näsa l. mun. Juslenius 191 (1745). Små, smärtig och snipug sik. Enholm Anm. 1: 17 (1753). En gammaldags snipig trekantig hatt. Wingård Minn. 4: 82 (1847). Almkvist Turgenjef 3: 255 (1884; om gondol). (Wivallius såg en grupp ryttare med) grofva vadmalshosor lindade med remmar samt snipiga läderpjäxor på fötterna. Molander Lyckoridd. 250 (1896). Det syntes på deras snipiga näsor och röda ögon, hur snåla de voro. Sjödin Undret 44 (1910). Jensen Hudson PurpL 94 (1924; om ansikte). Hon hade ett uttryck av snipig högfärd i sitt ansikte. Krusenstjerna Pahlen 6: 441 (1935). (Skådespelaren) verkar snipig mer än brutal och man tror inte riktigt på honom som vildmarksmänniska. SvD(A) 1961, nr 64, s. 11. Vi (som tillhör frikyrkor) är inte snipiga och världsfrånvända längre. DN 1970, nr 86, s. 40.
Spalt S 8124 band 28, 1980