Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNORLA, v.
Ordformer
(snår-)
Etymologi
[avledn. av SNOR, sbst.2; formen med å beror sannol. på dialektal särutveckling (möjl. gm inverkan från dialektala former av SNOR, sbst.1)]
(†) vid tillverkning av kritpipa: för åstadkommande av pipans rökkanal inlägga snöre i (piplera (som samtidigt givits pipform)) o. därefter (vid halvtorrhet hos godset) dra ut snöret. Piplera, som blir wit när hon brännes och är aldeles fri för sand, ränsas, ältas, rullas, kastas, putsas, poleras, stämplas, brännes och snårlas til tobaks pipor. Rothof 292 (1762).

 

Spalt S 8194 band 28, 1980

Webbansvarig