| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNUDD, sbst.1, r. l. m.
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om yttersta delen av ngt, snibb, spets o. d.; (yttersta) ända (av ngt). En smal mäszing-tråända, eller och ståhltrå, stickes genom nosen eller öfreläppens snudd (på svinen). Broman Glys. 3: 191 (c. 1730). (Sv.) Snudd .. (eng.) rump. Björkman (1889). — jfr BAK-SNUDD.
Spalt S 8204 band 28, 1980