Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNUFSA snuf3sa2, v. -ade; vbalsbst. -ANDE; jfr SNUFS, sbst.1
Ordformer
(äv. snuffsa)
Etymologi
[sv. dial. snufsa, snyfta, snörvla; jfr nor. dial. snufsa, lukta, snusa, speja; avledn. av SNUFFA]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) snörvla l. snusa o. d. Mia hade tänkt sig att .. (den nyfödde) skulle ha ljusbruna fjun över hela huvudet och ligga som en leksakskanin och snuffsa vid sin moders bröst, mätt av tillgivenhet och söt mjölk. SvD(A) 1954, nr 30, s. 8.
Särsk. förb. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SNUFSA FRAM10 4. snörvla fram (ngt). Så slutade .. (den harmynta) med att snufsa fram något om att (osv.). Lagerkvist Bar. 94 (1950). —
SNUFSA OMKRING10 04. snusa omkring o. d. En (kattunge) som piper ynkligt .. och snuffsar omkring åt alla håll med .. nosen. Vastad Färgh. 143 (1955).

 

Spalt S 8208 band 28, 1980

Webbansvarig