Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNURLA, r. l. f.; pl. -or (Forsius Phys. 322 (1611)).
Etymologi
[jfr nor. dial. snurla, leksakssnurra, ävensom sv. dial. snullra (med ö-färgad stamvokal) l. snollra, slända, spiral (möjl. med metates av rl till lr; se BHesselman i SoS 1904, s. 107); sannol. avledn. av SNURLA, v.]
(†) sländtrissa l. slända. Att en medh trådh drijfuer en snurla till att löpa omkring. Forsius Phys. 45 (1611). Därs. 322.

 

Spalt S 8212 band 28, 1980

Webbansvarig