Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNUSHANE snɯ3s~ha2ne, förr äv. SNUSHAN, m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(snus- (-uu-) 1640 osv. snuse- 1651. snusz- 1649. snutz- 1642. -haan 1651. -hane 1640 osv.)
Etymologi
[liksom d. snushane, skrävlare, person som snokar, av lt. snūshān, skrytsam, näsvis person, av mlt. snūshane, snutzhane; jfr nl. snoeshaan, ävensom t. schnauzhahn, kalkon, stolt o. skrytsam person; möjl. urspr. till SNUSA, men senare anslutet till de ord med bet. näsa som föreligger i mlt. snutze, snūsse (sannol. ombildning av snūte (se SNUT, sbst.) under påverkan av mht. motsvarighet till t. schnauze (se SNUT, sbst.)) resp. i t. schnauze (se SNUT) o. nl. snoes (sannol. ombildning av snoet); senare leden är HANE, sbst.1 1 c. — Jfr SNUS, sbst.1]
(numera bl. ngt ålderdomligt) (ung) skrytsam, oförskämd narr, glop, sprätt, snobb, ”tuppkyckling”; äv. om mansperson som ivrigt uppvaktar l. åtrår kvinnor, stundom närmande sig bet.: flick- l. kvinnojägare; ngn gg äv. (skämts.) om person som snusar. Linc. Tttt 3 b (1640). Eÿ monde marcknan roosa / Absolon then snusehaan, / Enär han mondhe noosa / effter sin faders Dam. Visb. 3: 172 (1651). (Hur försiktig får ej den unga vackra frun vara,) När med bedrägligt tahl och med en fager snuth / Så mång ung Snushan går och klämtar wid des knuth. ÖB 31 (1712). Han war något för gammal för mig. Men så skulle jag ändå tusende gånger häldre wilja ha honom til Man, än en ung Snushane eller Sprätthök. Modée FruR 65 (1738). (Sv.) Snushane .. (fr.) Muguet. Nordforss (1805). Härinne vill jag, anamma mig! ej veta af snushanar och obehöriga extra näsor! Crusenstolpe Tess. 3: 53 (1847). SAOL (1923; om person som snusar).

 

Spalt S 8237 band 28, 1980

Webbansvarig