Etymologi
[sv. dial. snutta; jfr nor. dial. snutta, visa en spets l. flik l. glimt; sannol. avledn. av (l. på annat sätt samhörigt med) SNUTT, sbst.2]
(†) snudda (se d. o. 1); ytligt skrubba (ngn ngnstädes); (snuddande beröra o.) lätt stöta till (ngn l. ngt); tätt (o. snabbt) stryka (förbi l. över ngn l. ngt). Sahlstedt (1773). Kulan snuttade honom på benet. Widegren (1788). (Sv.) snutta .. (fr.) toucher légèrement en passant. Nordforss (1805). Tholander Ordl. (1872).
Särsk. förb. (†): SNUTTA FÖRBI. tätt (o. snabbt) stryka förbi (ngn l. ngt); jfr snudda förbi. Sahlstedt (1773). Skogsflickan .. var honom så nära, att hon snuttade förbi hans lilla, slocknande risbrasa utanför dörren (till skogskojan). Almqvist TreFr. 3: 132 (1843). —
SNUTTA TILL. (snuddande beröra o.) lätt stöta till (ngn l. ngt). Lindfors (1824). —
SNUTTA ÖVER. tätt (o. snabbt) stryka över (ngn l. ngt). Weste (1807).
Spalt S 8246 band 28, 1980
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
