| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNUVA snɯ3va2, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
(numera nästan bl. i vissa trakter, vard.) pris snus; mullbänk. Dalin Arg. 2: nr 9, s. 4 (1734). Doslocket knäpper till. Sen kan du berätta. Sätta punkt med en brun salivstråle, göra paus med att vända snuvan innanför läppen. Vi 1952, nr 31, s. 7. — jfr LÄPP-SNUVA. — Anm. I samma bet. som SNUVA, sbst.3, förekommer äv. den skämtsamma ombildningen snuverus. Engström Kryss 194 (1912).
Spalt S 8249 band 28, 1980