| Publicerad 1981 | Lämna synpunkter |
SNÄLLAK snäl3a2k, äv. snäl4ak, adj. -are. adv. -T.
(skämts. o. vard.) på en gång snäll o. elak. Man drar upp gränser mellan snälla och elaka … När människor i själva verket är varken det ena eller det andra utan snällaka rätt och slätt. Gustaf-Janson Stamp. 271 (1951). DN 1967, nr 238, s. 13.
SNÄLLAKING, m.//ig. [jfr med avs. på bildning elaking] person som är på en gång snäll och elak. SvD(A) 1960, nr 290, s. 18.
Spalt S 8325 band 28, 1981