SNÄPPA, sbst.3, r. l. f.
Etymologi
[jfr d. sneppe; möjl. ombildning av t. schnepper, till schnappen (se SNAPPA, v.)]
(†) Snäppa .. kallas en liten lucka af järnbleck, som hänges på yttersta ändan af en bäljtätta och öpnar sig, då bäljen nedtryckes, eller blåser, men faller igen vid upgåendet. Rinman (1789). Heinrich (1828).
Spalt S 8328 band 28, 1981
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se