Publicerad 1981   Lämna synpunkter
SNÄV snä4v, r. l. m. (Fryxell Ber. 12: 144 (1843) osv.) l. n. (SvD(B) 1952, nr 242, s. 6, osv.); best. -en resp. -et.
Etymologi
[sv. dial. snäv; jfr nor. dial. snev; jfr äv. nyisl. snefill, svag lukt, anstrykning, nor. dial. snevl, anstrykning; till stammen i SNAVA]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) anstrykning l. skymt l. spår (av ngt). Tvänne herrar med någon snäf quar af farfaderns hetsiga lynne. Fryxell Ber. 12: 144 (1843). SvD(B) 1952, nr 242, s. 6.
Ssg: SNÄV-TYCKE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) liten anstrykning l. tycke (av ngt); äv. i uttr. snävtycke med ngt, liten likhet l. släktskap med ngt. Landsm. XII. 5: 26 (1893). Tidigare porträtt av Gade visa .. ett visst snäftycke med Mendelssohn. Lindgren MusSt. 133 (1896).

 

Spalt S 8350 band 28, 1981

Webbansvarig