Publicerad 1981   Lämna synpunkter
SNÖRKA, v.; anträffat bl. i pr. sg. pass. -es.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) snörk (med apokoperad ändelse); jfr nor. dial. snyrkja, mht. snürken, vika, sno; i avljudsförh. till fsv. snärkia, hopkrympa, rynka, sv. dial. (Finl.) snärki (med apokoperad ändelse), snärka, snörpa, fvn. o. nor. dial. snerkja, sammansnörpa, nor. dial. snerka, sammansnörpas, bli skrumpen, feng. gesneorcan, skrumpna; till roten i SNARA, v.1 — Jfr SNURKEN]
(†) snörpa; i den särsk. förb. snörka tillhopa, snörpa l. dra ihop. Skoo som snöres och snörkes tilhopa offuan på foten. VarRerV 20 (1538).

 

Spalt S 8448 band 28, 1981

Webbansvarig