| Publicerad 1981 | Lämna synpunkter |
SOFISTERI sofis1teri4, äv. sω-, l. 1004, n. (Annerstedt UUH Bih. 1: 88 (i handl. fr. 1610) osv.), förr möjl. äv. f. (PErici Musæus 1: 251 b (1582: mångahanda ilfundigh Sophistrij; möjl. n. pl.)); best. -et, äv. -t; pl. -er (Dalin Arg. 1: 58 (1733, 1754) osv.), förr möjl. äv. = (G1R 29: 281 (1559; möjl. sg.), Schroderus Os. 1: 149 (1635; möjl. sg.)).
motsv. SOFIST 1 o. 2, om handlingen att argumentera l. resonera på det för sofister (i sht förr äv. fritänkare l. villolärare) kännetecknande sättet; argumentation l. resonemang som består av skenargument l. av spetsfundiga distinktioner l. utredningar o. d.; äv. konkretare, om enskilt fall av argumenterande l. resonerande på det för sofister (i sht förr äv. fritänkare osv.) kännetecknande sättet, sofism (se SOFISM, sbst.1 1); jfr SOFISTIKATION 1. G1R 29: 281 (1559). (Doktor J. Raumannus) skall .. föreholla (ungdomen vid Uppsala universitet), at han icke förnöther tijdhen vdi onyttigt sophisterij. Annerstedt UUH Bih. 1: 88 (i handl. fr. 1610). Skrymtaren lärer til slut förbanna sitt sophisterie, och sanningen til ära tilstå, at det är en dårskap. Hoffmann Förnöjs. 87 (1752). Idel sofisterier, min nådiga! Östergren (1943).
Spalt S 8576 band 28, 1981