| Publicerad 1982 | Lämna synpunkter |
SOLARISATION sω1larisaʃω4n l. sωl1– l. sol1-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) fotogr. motsv. SOLARISERA 1, om den av en fotografisk emulsion utvecklade egenskapen l. effekten l. processen att efter kraftig ljuspåverkan (överexponering) i fotograferingsögonblicket reagera med avtagande svärtning l. omslag till positiv vid framkallning; äv. konkret, dels om resultatet av nämnda process på den fotografiska bilden, dels om den nedåtgående delen av en svärtningskurva åskådliggörande nämnda process. Partiell, total solarisation, solarisation sträckande sig över bl. viss(a) del(ar) av resp. hela den fotografiska bildens svärtningsomfång. Roosval Schmidt 200 (1896). Som af kurvans (dvs. svärtningskurvans) vidare sträckning framgår, aftar svärtningen vid mycket stark öfverexponering. Detta fenomen, som man kallar solarisation, inträder vanligen tydligt vid 8,000—10,000 gånger öfverexponering. 2NF 25: 106 (1916). BonnierKL 4: 1423 (1924; konkret, om nedåtgående del av svärtningskurva). Vid tillräckligt långvarig framkallning med sulfithaltig framkallningsvätska försvinner .. solarisationen. TT 1951, s. 495. Man har praktiskt utnyttjat solarisationen för framställning av duplikatnegativ genom kopiering av originalnegativet på speciellt material. GrafUppslB (1951). Solarisation .. (dvs.) den egenskapen hos en fotografisk emulsion, att vid kraftig överexponering svärtningen ej ökar utan i stället avtar. 2SvUppslB 26: 954 (1953). Termen solarisation används ofta okritiskt för att beskriva varje fotografisk process som leder till partiell eller total omvändning av den normala svärtningskurvan för en negativ process. Vid efterexponering under pågående framkallning är det helt andra delar av svärtningskurvan som påverkas än vid kraftig primär exponering. Man bör i dessa fall tala om sabbatiereffekt eller, möjligen, om pseudo-solarisation. SAOBArkSakkSvar (1979); jfr 2.
2) fotogr. motsv. SOLARISERA 2, om verksamheten att solarisera (i sht om avsiktligt förfarande för vinnande av fotografiskt stilsyfte); äv. om den av en fotografisk emulsion utvecklade egenskapen l. effekten l. proceduren att efter utsättande för belysning med vitt ljus under pågående framkallning framträda med ytterst tunna linjer (o. gråtoner) i gränsfälten mellan mörka o. ljusa partier på negativet sedan framkallningen slutförts, sabbatiereffekt; äv. konkret, om resultatet av nämnda process på den fotografiska bilden. Negativ, lämpliga för solarisation, skall uppvisa stark kontrast. För att få de för solarisationen karaktäristiska gränslinjerna, fordras att det finns en klar och tydlig gräns mellan mörka och ljusa partier där linjen önskas. Lundqvist Fotografik 64 (1967). Till höger (på bilden) visas en karaktäristisk kurva över solarisationens förlopp. Därs. 69. Det är mycket vanligt att man får solarisationer som uppvisar en blandning av negativa och positiva bilddetaljer. Därs.
3) (i fackspr.) motsv. SOLARISERA 3, om den av ett färglöst glas utvecklade egenskapen l. effekten l. processen att efter en längre tids utsättande för stark solstrålning under successivt avtagande i klarhet l. genomsläpplighet för ljus successivt bli mörkare; äv. konkret, om resultatet av nämnda process (den bestående färgförändringen o. d. i glaset). Undersökning av ”solarisation” i glas. GlasteknT 1950, s. 179. Den kraftiga solarisationen hos de selenavfärgade experimentglasen. Därs. 1954, s. 147. Konstigt nog har glasteknikerna alltid haft svårast att åstadkomma ett absolut färglöst glas. Den s. k. solarisationen har inte minskat den svårigheten. SvD(A) 1958, nr 300, s. 10.
(1—3) -EFFEKT. effekt av solarisation; särsk. fotogr. till 1; jfr solariserings-effekt. TT 1951, s. 495. —
(1—2) -FÖRFARANDE. fotogr. förfarande vid solarisation; särsk. till 2. Lundqvist Fotografik 64 (1967). —
(1—2) -OMRÅDE. fotogr. om det område som den nedåtgående delen av en svärtningskurva åskådliggörande solarisationens förlopp bildar; jfr solariserings-område; särsk. till 1. FotogrHb. 286 (1942). —
Spalt S 8665 band 29, 1982