Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SOLLICITATUR, r. l. f.; best. -en; pl. -er (RP 9: 344 (1642), HH).
Ordformer
(äv. soli-)
Etymologi
[jfr t. sollicitatur, advokatverksamhet; till SOLLICITERA]
(†) motsv. SOLLICITERA 2, 3: anhållan l. ansökan l. ansökning l. supplik l. bön l. besvär (se d. o. III b); jfr SOLLICITATION 1. Stenbergs sollicitatur att blifva adlat. RP 9: 407 (1642). Stiernman Com. 2: 652 (1651; om besvär). HH XXI. 1: 116 (1711).

 

Spalt S 8728 band 29, 1982

Webbansvarig