Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SOLOCHVÅRA sω1lokvå3ra2 l. sωl1ovå3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE. Anm. Skrivs äv. sol-och-våra l. sol och våra l. sol- och våra, ngn gg sol och vår-a.
Etymologi
[till uttr. sol och vår (se SOL, sbst.1 1 h γ slutet); jfr SOLOCHVÅR-]
(ngt vard.) bedra l. lura (ngn) gm sol och vår (se SOL, sbst.1 1 h γ slutet); äv. i uttr. solochvåra ngn på ngt (i sht pengar), gm sol och vår lura ngn på ngt; äv. allmännare: bedra l. lura (ngn) gm sympatiskt yttre l. uppträdande o. d.; äv. utan obj. Drängen sol- och vårade 9 kvinnor. UNT 1936, nr 15, s. 9. För en ung man utan egna inkomster kan frestelsen att sol- och våra sin mamma bli oemotståndlig. Hedberg Jos. 292 (1940). När Gage gjort slut på sitt ärvda kapital, startade han sol-och-vårandet. GbgP 1956, nr 165, s. 9. För att ha solochvårat en 55-årig lärarinna i Stockholm på 44 000 kronor häktades på torsdagen en sjukskriven styckmästare. DN(A) 1966, nr 19, s. 9. jfr: Han liknar lite en solochvårare men det vill jag frita Bigge från att vara. Han vill varken sola eller våra, han vill bara ligga. Hedberg Blomb. 310 (1953).
Särsk. förb.: SOLOCHVÅRA SIG TILL1010 0 4. (ngt vard., mera tillf.) gm sol och vår lura sig till (ngt, i sht pengar). SkånAB 1934, nr 26, s. 5.
Avledn. (ngt vard.): SOLOCHVÅRARE, m. solochvårman. Hammenhög Svar 174 (1941). Sol- och vårare greps i Malmö efter turné i landet. KvällsP 1963, nr 105, s. 5. —
SOLOCHVÅRERSKA, f. [jfr solochvårare] (mera tillf.) kvinnlig solochvårare. DN(B) 1963, nr 57, s. 13 (: Sol-och-vårerska; i rubrik).

 

Spalt S 8737 band 29, 1982

Webbansvarig