| Publicerad 1982 | Lämna synpunkter |
SOMNAMBUL som1nambɯ4l, adj. o. sbst., m.//ig.; ss. adj. med adv. -T; ss. sbst. best. -en; pl. -er.
i sht med. o. psykol. Leopold i 2SAH 1: 264 (1801; i alfabetisk ordförteckning utan uppgift om ordklass).
I. sbst.: person som är somnambul (i bet. II) l. som lider av l. är föremål för somnambulism, ofta liktydigt med: sömngångare l. sömngångerska; äv. om person som befinner sig i hypnotiskt tillstånd (l. om person som hypnotisör försöker försätta i sådant tillstånd); äv. mer l. mindre bildl.; jfr SOMNAMBULIST. SP 1787, nr 143, s. 2. Med tiden drifver .. (magnetisören) konsten längre och inrättar (dvs. tränar) sine Somnambuler, som lära huru ej allenast deras utan frånvarande Patienters Sjukdomar böra handteras. Kellgren (SVS) 5: 200 (1789). När hans somnambuler icke fort nog ville somna .. så gaf .. (magnetisören Bruce) dem under strykningarne en och annan .. ”sitt-opp”, så fina fruntimmer de än voro. Hellberg Samtida 9: 50 (1873). Vi äro allesamman andliga somnambuler och begå i drömmen handlingar, som .. förfölja oss under vaket tillstånd. Strindberg Leg. 82 (1898). Om det .. funnes någon anledning till att jämföra balanskonstnärerna med somnambuler och hypnotiserade medier, så äro för de öfriga akrobaternas vidkommande alla antaganden om patologiska inflytanden fullkomligt öfverflödiga hypoteser. Hirn Barnlek 340 (1916). Johannisson Magnetisör. 27 (1974).
II. adj.: som är utmärkande för l. framkallas av l. har samband med l. avseende på l. visar tecken på somnambulism; sömngångar-, sömngångaraktig; som lider av l. är föremål för somnambulism l. (i sht förr) hypnos; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr SOMNAMBULISK, SOMNAMBULISTISK. Med somnambul säkerhet, med sömngångaraktig säkerhet, instinktivt och omedvetet som en sömngångare. En berättelse om en Hustru, som var somnambule, hvilken var känslolös för hugg och slag, som man gaf henne på .. ryggen. Silfwerhjelm InlAnimMagnet. 20 (1787); möjl. till I. Endast min blick, min fasta vilja behöfdes det, för att sätta henne i ett såkalladt somnambult tillstånd. PoetK 1820, 1: 77. Blank beskref huru Castrén och Lundahl varit här i natt och converserat med mig — hvaraf jag nu visste så godt som alls intet — mina svar måtte ha varit somnambula. Topelius Dagb. 4: 219 (1839). (Han) gick och gick, / som i en sky af grå och mulna tankar, / och folket märkte oråd på hans blick / och på hans hela somnambula skick. Sturzen-Becker 4: 24 (1862). Hellberg Samtida 1: 135 (1870; om personer). Bakom .. (en epidemisk besatthet) står den kyrkliga vidskepelsen som regissör, och folket gaf .. efter för .. anvisningen. Denna suggestion verkade .. med oerhörd styrka på den somnambult lättledda medeltidsmänniskan. Gadelius Tro 2: 142 (1913). (Jag) reser .. mig upp i sittande ställning, men rörelsen är inte medveten, den har något viljelöst, nästan somnambult. Malmberg StyckVäg 59 (1950).
Spalt S 8847 band 29, 1982