Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SOPPA sop3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(förr äv. såpp-)
Etymologi
[sv. dial. soppa; jfr d. soppe, mnl. soppen (nl. soppen), feng. soppian (eng. sop), alla i bet.: doppa bröd i mjölk o. d.; jfr äv. (utan geminering) got. supōn, salta, krydda, fht. soffon, insalta, insylta; i avljudsförh. till SUPA, v. (jfr SOPPA, sbst.1); i bet. 2—4 avlett av SOPPA, sbst.1 — Jfr SOPPEGRÄS]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht förr) bryta l. skära (bröd) i bitar o. lägga det (i ngt, i sht i soppa l. i kärl med soppa); äv. utan angivande av det vari brödet lägges. Poiken skänkte wijnet i kalken, muncken såppade oblatet småt i ena sked, öste i kalken, rörde thet samman (osv.). Bolinus Dagb. 34 (1668). Ett Fath, hwilket hon soppade bröd uti. NVedboDomb. Höstt. 1738, § 13. Det man sjelf soppar i, får man sjelf äta ur. Granlund Ordspr. (c. 1880). Bröd, soppadt i varmt vatten. Odenius 2Celsus 154 (1906). jfr IN-SOPPA.
2) åstadkomma röra l. oreda o. d.; i särsk. förb.; jfr SOPPA, sbst.1 2 d ζ, e.
3) (vard.) bildl.: slöa l. dröna l. ”såsa”. Jag var strängt sysselsatt den dagen och soppade med en kopp choklad på kondiset så jag måste ta taxi till Centralen. GbgP 1950, nr 308, s. 14.
4) (†) motsv. SOPPA, sbst.1 2 d γ: doppa (borst) i färglösning; anträffat bl. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om borst (se BORST, sbst.1 1). BoupptVäxjö 1900.
Särsk. förb. (till 2, vard.): SOPPA IHOP10 04. röra ihop (ngra), blanda ihop (ngra). Cavallin Kipling Gadsby 143 (1897). —
SOPPA TILL10 4. röra till (ngt), ställa till oreda i (ngt), krångla till (ngt). Alving MännOmk. 176 (1952).

 

Spalt S 8897 band 29, 1982

Webbansvarig