Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SORKLA, v. -ade.
Etymologi
[avledn. av sv. dial. sorka, rensa sork ur stybbe, till SORK, sbst.3]
(†) med rissel l. kratta o. d. rensa kolbitar o. sork ur (stybbe). Wallner ArtCarb. 12 (1741). Rinman 2: 759 (1789).

 

Spalt S 8944 band 29, 1982

Webbansvarig