Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SPAHI spa4hi, m.; best. -n; pl. -s (OSPT 1687, nr 9, s. 2, osv.), äv. -er (Rålamb Resa 49 (1658, 1679)) ((†) =, KKD 5: 46 (1709), Nordberg C12 2: 10 (1740)); förr äv. SPAHE, m.; pl. -r (Dryselius Måne 196, 460 (1694)).
Ordformer
(spahe 1694. spahi (-y) 1658 osv. spahis, sg. c. 1790. spahis, pl. 1687 osv.)
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. spahi; ytterst av pers. sipāhī, sepoy, spahi (se SEPOY)]
(förr) om turkisk kavallerist under sultantiden, sepoy (se d. o. 2); äv. om infödd kavallerist (l., allmännare, soldat) ingående i regemente i de forna franska l. engelska kolonierna i Nordafrika. Rålamb Resa 28 (1658, 1679). En stoor myckenheet med folck ifrån alla orter uthur Turckijet samblades (omkring K. XII:s läger vid Bender), både af cavallerie som kallas Spaher, som elliest infanterie af Janigierer. KKD 3: 227 (1711). (I Alger såg man) spahis i uniformer, till hälften europeiska, till hälften orientaliska. Almqvist GMim. 3: 232 (1842). Den livliga Nilbron med kameler i långa, högtidliga tåg, vagnar med löpande spahis och struttande åsnor. Lagergren Minn. 8: 417 (1929).
Ssgr (förr): SPAHI-OFFICER. officer vid spahiregemente. TSvLärov. 1945, s. 259. —
-REGEMENTE. Gripenberg Spökjäg. 59 (1933).

 

Spalt S 9078 band 29, 1982

Webbansvarig