| Publicerad 1982 | Lämna synpunkter |
SPANN span4, sbst.1, r. l. f. l. m. (Klag. 2: 20 (Bib. 1541) osv.) l. n. (HallHist. 1: 627 (i handl. fr. 1727) osv.); best. -en resp. -et; pl. = (Buræus Suml. 54 (c. 1600) osv.) ((†) spänn (spän) Schroderus Liv. 824 (1626; möjl. till sg. spänn), Rudbeck Atl. 2: 635 (1689), Därs. 3: 189 (1698)); förr äv. SPÄNN, sbst.1, r. l. f. l. m. (Berchelt PestOrs. G 7 a (1589), VgFmT II. 1: 76 (1670)); pl. = (VgFmT II. 1: 76 (1670)).
(numera bl. i skildring av ä. förh.) om det ss. mått använda avståndet mellan topparna av tummen och ettdera av lillfingret l. långfingret l. pekfingret, som uppkommer när fingrarna är utspärrade till (i det närmaste) maximal vinkel mellan tummen och det andra fingret; i sht i ngt oeg. anv., om ett förr använt, på varierande sätt fixerat längdmått som bygger på nämnda naturmått (varvid de största variationerna återgår på naturmåttets variation med hänsyn till vilka fingrar som använts), särsk.: kvarter (se d. o. 2); förr äv.: (hand med) utspända fingrar (varmed man mäter ngt). Hoo mäler watnet medh handenne, och fattar himmelen medh sijn span? Jes. 40: 12 (Bib. 1541; Luther: mit der spannen, Vulg.: palmo ponderavit; Bib. 1917: med sina utspända fingrar). Elephanten (är) thet största Landzdiuret, så stoor som tre bufflar, till 14 eller 15 span, thet är 5 alnar, högh, och hafuer håår som en buffel. Forsius Phys. 258 (1611). Plinius .. säger: att .. (pygméerna) äro 3 spänn långa (det är 3. foot). Rudbeck Atl. 3: 189 (1698). Spann, .. (dvs.) sju Pariser tum, afståndet emellan utsträckta tummens och pekfingrets spetsar. Marklin Illiger 116 (1818). (Lat.) Palmus major .. (sv.) Spann, (dvs.) 9 tum, 3/4 fot. Cavallin 2: 169 (1873). Dervischen kallar mänskans liv en resa, / en mycket kort. Ja visst! Från två spann över / till två spann under jorden är dess längd. Hallström LevDikt 82 (1914). Jansson 78 (1950). — jfr FINGER-, STOR-SPANN. — särsk.
a) i ordspr. (i förb. med aln). Man pläghar säya, När en skalk får span, så tagher han sielff een heel alen. LPetri 2Post. 295 a (1555); jfr ALN 2 b β. Man skal så wäl byta span som alin. SvOrds. B 5 a (1604). Hinner man aln, så hinner man spann .. (dvs.) Orkar man öfwer Hunden, så hinner man fulle öfwer rumpan. Grubb 326 (1665); jfr ALN 2 b β o. Hinner du aln, så hinner du fuller spann. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) (numera föga br.) i uttr. inte l. ej o. d. se en spann i vädret, förr äv. en spann ifrån sig, (i sht på grund av mörker) inte se en ”spann” framför sig, inte se handen framför sig; förr äv. allmännare, i negerat uttr.: dugg. (Somliga) fylla sig, så att .. (de) orcka hwarken Gapa eller Gala, icke se en Spann i Wädret. Fernander Theatr. 53 (1695). Han ser intet span ifrån sig. Mont-Louis FrSpr. 269 (1739). Det är .. sant, at de förnäme ej hålla slika högtideligheter (dvs. bröllop o. begravning) en Span bättre, än andre. Weise 1: 255 (1769). Auerbach (1913). Anm. På grund av att ordet används ss. översättning av lat. palmus, som har dels bet.: handsbredd, palm, dels bet.: spann, har det i ngra fall felaktigt tilldelats bet.: handsbredd, palm. (Lat.) Palmus, (sv.) Handbrett, spann. Florinus Nomencl. 9 (1678). (Sv.) En hest 15 span hög, (eng.) An horse 15 hands high. Serenius (1741). (Sv.) Spann (längdmått) (t.) Spanne, Palme f.; (fr.) palme f., empan m.; (eng.) palm, span, hand. ÖoL (1852).
-LÅNG. (spann- 1672—1872. spanns- c. 1645) en ”spann” lång; äv. ss. adv. IErici Colerus 1: 277 (c. 1645). Marklin Illiger 116 (1818; ss. adv.). Cannelin (1904). —
-MÄTARE, sbst.1 (sbst.2 se sp. 9119) [möjl. till spanna, v.3 (i bet. 2 b); eg.: (fjäril av) larv som liksom mäter med ”spann” (l. gm att ”spanna”)] (†) mätarfjäril; mätarlarv. Leche SvarVetA 32 (1763; om mätarfjärilar). Marklin Illiger 305 (1818; om mätarlarver).
-TALS, adv.1 (adv.2 se sp. 9120) i spann. Ahlman (1872). —
B: SPANNS-LÅNG, -TJOCK, se A.
Spalt S 9110 band 29, 1982