| Publicerad 1983 | Lämna synpunkter |
SPARRA, v.2 (numera bl. ss. ssgsförled spar3~) -ade.
(†) spärra ut l. spärra upp; tänja ut; streta l. spreta ut; anträffat dels i uttr. sparra med vingarna, spärra ut vingarna, sparra emot ngt (möjl. utgörande särsk. förb. med obj.), spreta ut mot ngt o. göra motstånd, dels i särsk. förb. o. ss. förled l. senare led i ssgr. Ther man nu wil fatta i skatan på itt stort trää, och wil dragat in genom dören medh wåld och macht, tå sparra qwistarna ther emot med macht och gå wäl sunder. ALaurentii Fischer 232 (1618). En Kalkontupp är bäst, som ufwar sig och är stolt, sparrar med wingarna i sin gång. Dahlman Reddej. 116 (1743). — jfr UPP-, UT-SPARRA.
SPARRA TILLBAKARS. spreta bakåt. Märkwärdigt uti .. (Amaryllis) är: Blommans skapnad som lutar, ståndarne hopkrammas åt stiftet, öfre Kronbladen sparra tilbakars. VetAH 1742, s. 101. —
SPARRA UPP, äv. OPP. spärra upp (mun o. d.). Du höör medh sturlan och ållan (dvs. buller o. larm), / Helffvete sparra vidt upp sin gaap. UHiärne Vitt. 83 (1664). O! huru mig i Dag min’ Ögon sparras opp! / Jag Arma seer nu hwad iag seer, / Mine Synders fahselige Lopp. Dahlstierna (SVS) 416 (c. 1696). jfr uppsparra. —
SPARRA UT. vara utspärrad l. spreta ut. Blomfodret sparrade något litet ut. Linné Gothl. 240 (1745). (Sjukdomen) Spritt beswärade ock hästarna här på orten, hwilket wisar sig mäst om wintertiden, då håren på benen begynna sparra ut, och resas. Dens. Vg. 38 (1747). jfr utsparra.
Ssgr: sparrhake-vis, sbst. (†) i uttr. efter sparrhakavis, såsom sparrhakar. Store Sted giorde Effter Sparhaka wissz. Holmkvist BergslHyttspr. 89 (i handl. fr. 1552). —
-HORN. [jfr t. sparrhorn; förleden sannol. föranledd av hornets utspärrande funktion vid smide av ringar o. d.] tekn. horn (se d. o. 6 c ζ) l. sparre (se sparre, sbst.4) på smidesstäd; äv. i utvidgad anv., om för planering (se planera, v.2 1 b) o. d. vid smide avsett (mindre) städ försett med (vanl.) två sådana horn (ett runt, koniskt, o. ett fyrkantigt, pyramidformat) o. som (vanl.) fastsättes i en stock l. planka; jfr dorn 3, horn 6 c η, -hake, -städ samt spärr-horn. Et skeppund smedje-städ, sparr-horn och ambultar för Koppar- och Hofslagare samt Guldsmeder. Bergv. 3: 523 (1775). Sedan (smides-)städet blifvit ståladt, fastvälles .. dess sista del, sparren eller sparrhornet. JernkA 1860, s. 114. Sparrstäd, (dvs.) städ med sparrhorn. TNCPubl. 16: 18 (1949). —
-KLÖVER. (†) om odlad klöverart med tistel- l. stjärnlikt blomhuvud; särsk. om arten Trifolium stellatum Lin. (Sv.) Sparr-Klöfwer. (Lat.) Trifolium stellatum glabrum. VetAH 1742, s. 193 (möjl. om T. maritimum Sm.). Et slags sparrklöfwer, trifolium alopecurum majus flore purpureo stellato capite (dvs. T. stellatum Lin.) nytjades ock fordom .. i Frankrike i ängar. Gadd Landtsk. 2: 360 (1775). —
-KRAGE. [sv. dial. (Finl.) sparrkrage] (numera föga br.) i sg. l. pl., = fader-mördare II. Derpå uppdrog han .. sparkragen .. så att de hotade att afsåga öronen. Zedritz 3: 257 (1855). Mörtengren, utstyrd till sprätt, i blå frack, .. höga sparrkragar och skorstenshatt. Söderhjelm Runebg 2: 14 (1906). Han .. inskärpte .. att kring halsen någon skjort- eller sparrkrage under inga villkor fick vara synlig, utan endast svart duk. Vasenius Top. 3: 435 (1918). —
-LAV, sbst.1 (sbst.2 se sp. 9199). (†) växten Evernia divaricata Lin. (med utspärrat grenig bål), ringlav. Liljeblad Fl. 340 (1792). —
-LOSTA. (sparr- 1745 osv. sparre- 1747) (numera föga br.) bot. gräset Brachypodium pinnatum (Lin.) Beauv. (som under blomningen har utspärrade ax), spärrlosta. Linné Gothl. 180 (1745). 2SvUppslB (1953).
Ssg (bot.): sparrlost-släkte(t). (numera mindre br.) släktet Brachypodium Beauv. ArkBot. II. 1: 81 (1904). —
-STÄD. (sparr- 1529 osv. sparrs- 1527—1845) [fsv. sparstäd] tekn. (mindre) smidesstäd med sparre (se sparre, sbst.4) l. sparrar, sparrhorn; jfr -hake o. spärr-städ. G1R 4: 37 (1527). Sparrstäd, eller Sparrhorn, är et städ med .. tvenne utstående armar (osv.). Rinman 2: 892 (1789). Sparrstäd för tillriktning m. m. av hästskor föres på fordon (vid truppförbanden), så att det är lätt tillgängligt. Schmidt HbVeterFält 64 (1920). —
-TÅG, r. l. m. (†) växten Juncus squarrosus Lin., borsttåg (som har styva, utspärrade grenar). Nyman VäxtNatH 2: 365 (1868). MosskT 1896, nr 4, s. 19.
B (†): SPARRE-LOSTA, se A.
C (†): SPARRS-STÄD, se A.
Spalt S 9193 band 29, 1983