| Publicerad 1983 | Lämna synpunkter |
SPECIALE spesia3le2, n.; best. -et; pl. specialia.
(numera bl. i fackspr. l. högre stil)
1) ngt speciellt l. speciell befallning l. speciellt förordnande o. d.; ngt som l. viss bestämd företeelse som speciellt l. uteslutande är förknippat resp. förknippad med ngt annat; äv.: enskildhet, detalj. (Från Polen är) at berätta .. at wår allernådigste Konungz och Herres Johann Casimirs, i denne Winter recolligerade Folck, vnder Öfwersten Czarneckiz commando, .. är af Konungen i Swerige heelt och hållit slagit, hwarvthaff wij dhe specialia medh nästkommande Post förwänta. NAv. 13/3 1656, nr 2, s. 4. Wore och berömligit, om ett speciale förordnat blefwe om dhe gambla klockor i Rijket. Schück VittA 1: 262 (i handl. fr. 1666). Fulmäcktigen H:r Claihils yttrade sig, at han begär allenast en generalrecommendation utan at någre specialia theruti nämnas. 2BorgP 5: 111 (1734). Som melodien (till ps. 160) ingalunda är något speciale för Nattvardsgången .. har jag inskjutit en ny mel(odi) b till den text, vers 3, som så ofta afslutar Nattvardsgång. Nodermann Hymn. 2: 82 (1911).
2) (ngns) specialitet (se d. o. 3) l. specialgebit. Klemming invigde .. (Strindberg) framför allt i sitt speciale — Sveriges dramatiska litteratur. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 443 (1916).
Spalt S 9261 band 29, 1983