| Publicerad 1983 | Lämna synpunkter |
SPECIMINERA spes1imine4ra l. 010—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr SPECIMINATION.
motsv. SPECIMEN 1: underkasta sig l. genomgå akademisk kunskaps- l. lärdomsprövning (i sht: författa o. offentligt försvara avhandling, disputera); numera nästan bl.: författa meriteringsskrift(er) för högre akademisk tjänst, författa specimen l. specimina; äv. oeg. l. bildl., särsk.: kvalificera l. meritera sig. Hwalström SpecPaid. 228 (1773). De graduerade .. få (vid försvaret av latinska teser inför pastoralexamen) nyttja .. handskrefne theser, hwilka deremot böra wara tryckte, enär den Speciminerande är ograduerad. PH 13: 440 (1786). Du (dvs. B.v. Beskow) bör .. något speciminera för Ecclesiastikportföljen, den du väl ändå ej slipper till slutet. Tegnér i 3SAH XLVII. 2: 94 (1836). Alla tre höllo på att speciminera för inträde vid universitetet. Reuterdahl Mem. 67 (1858). 1838 speciminerade (C. J. L. Almqvist) för Norbergska professuren vid universitetet i Lund. NF 1: 516 (1875). (Sv.) speciminera .. (eng.) pass examination. Björkman (1889). (Roddarmadammerna) föreföllo .. att döma efter .. samspråket med sina passagerare, att i ungdomens vår hafva speciminerat för spinnhuset. Adelsköld Dagsv. 2: 24 (1900). Schück VittA 8: 264 (1944). — särsk. (†) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som har avlagt vederbörlig examen l. fullgjort vederbörligt prov, examinerad. (Sv.) En som har betyg att vara speciminerad: (fr.) Diplomé. Westee (1842). Schulthess (1885).
Spalt S 9283 band 29, 1983