Publicerad 1983   Lämna synpunkter
SPEKULATOR, m.//ig.
Ordformer
(speculator)
Etymologi
[jfr eng. speculator; av lat. speculator, vbalsbst. till speculari, speja m. m. (se SPEKULERA). — Jfr SPEKULATÖR]
(†) motsv. SPEKULERA 1, om person som (ihärdigt l. tankfullt) betraktar l. iakttager sin omgivning, betraktare l. iakttagare. Nå! sade .. Hwiridulff till mig, wi skole wäl börja, där wi slutat: gisza nu på, Herr Speculator, hwilken skall betala laget! Hwalström SpecPaid. 34 (1773).

 

Spalt S 9339 band 29, 1983

Webbansvarig