Publicerad 1984   Lämna synpunkter
SPELUNK l. SPELONK, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-lonk 1904. -lunk 1656—1682)
Etymologi
[jfr d. spelunk(e), mlt. spelunk(e) (lt. spelunk), mnl. spelunke, spelonke (nl. spelonk), t. spelunke, eng. spelunk (, spelunc m. fl. former), ffr. spelonque (ä. fr. spelunque, spélonque); av. lat. spelunca, av gr. σπῆλυγξ, nära besläktat med gr. σπήλαιον (se SPELEO-); av ovisst urspr.]
(†) (naturlig) grotta l. håla; äv.: i marken grävd hålighet l. grop. Speluncken i Porten ähr grafwen, så at man nu ähr i verk at opmura honom. BrinkmArch. 2: 120 (1656). Ibland dhe heligas Kulor förstår .. (J. Castarellus bl. a.) dhe, i hwilka Englarna i forna Tijder låtit see sigh, och een sådan är Speluncen eller Gropen vppå Berget Gargam, i hwilken Engeln St. Michael skal synter wara. RelCur. 313 (1682). Fyndet af guldmynt och guld i tackor till ett värde af mellan 4 och 5 millioner kronor vid spelonken i Transvaal, där skatten vid flykten från Pretoria före lord Roberts’ inmarsch nedgräfts. SD(L) 1904, nr 242, s. 2.

 

Spalt S 9514 band 29, 1984

Webbansvarig