Publicerad 1984 | Lämna synpunkter |
SPETSBORGERLIG spet3s~bor2jerlig, äv. (föga br.) SPISBORGERLIG spis3~bor3jerlig l. spi3s~, adj. -are; adv. -T.
(i sht i vitter stil, ngt ålderdomligt) som har avseende på l. präglas av spetsborgare l. spetsborgares liv l. miljö o. d., småskuret l. trångsynt (o. självbelåtet) småborgerlig l. borgerlig, småskuren l. trångsynt (o. självgod), kälkborgerlig; äv. utan klart nedsättande anv., ungefär liktydigt med: småborgerlig (i icke nedsättande anv.). Ett spetsborgerligt lifs små intressen kunna gifwa poesien endast ett tarfligt utbyte. SKN 1845, s. 274. Det fanns .. konstnärer, som förstodo att afvinna det spetsborgerliga småstadslifvet dess sympatiska sidor. Laurin Konsth. 422 (1900). Den ändlösa raden av högtidliga stora fester (m. m., vid bröllop) .. allt detta förefaller .. (den moderne japanen) ej längre småborgerligt utan spetsborgerligt. Lilliehöök Nohara JapAns. 79 (1936). En spetsborgerlig krets med doft från kryddbod och ölkällare. Östergren (1944). Det klara, ljusa, rymliga och välordnade, det graciösa samtidigt med det storlinjiga, det gedigna som aldrig blir spetsborgerligt, det vackra hantverket, som aldrig urartar till en oäkta ”heimatstil”. Form 1949, s. 94.
Spalt S 9593 band 29, 1984